Socian

Det är inte sällan liberaler är snabba med att ta åt sig äran (eller låta kapitalismen ta äran snarare) åt den så kallade välfärd vi idag ser efterdaningarna av. Har man dock inte skolkat hela grundskolan är det inte en nyhet att det inte är av kapitalisternas välvilja genom historien som vi har fått vår allmänna sjukvård, våra avgiftsfria skolor etc.. Det är genom en fördelningspolitik från de ägande rika till de fattiga som drivits på av just dessa fattiga och ingen annan. Ofta har denna kamp inte varit fullt laglig men nödvändig och det är min absoluta övertygelse att det så kommer fortsätta att vara.Om vi nu har klart för oss att förändringar genom historien har skett genom att folk har krävt förändringen och kämpat för den, och kapitalet och dess försvarare snarare är orsaken till de problem och konflikter som skapade ett motstånd, kanske vi kan gå vidare.

Efter den industriella revolutionen nådde Sverige krävde dessa massor. De krävde högre löner, gratis sjukvård, kortare arbetsdag, rösträtt för alla o.s.v. Av alla dessa få förslag bör man minnas våra gamla goda moderater som konsekvent röstade emot dessa förslag - dessa förslag och krav som syftade till det allmänna bästa. Och vem idag går emot idén att allmän sjukvård är till allmänhetens gagn?

Tiden gick, folkrörelser fortsatte att kämpa för olika rättigheter, krävde överklassens skyldigheter och historien tedde sig som den gjorde av alla de skäl vi redan läst och hört. De olika kamperna resulterade i en arbetarsrörelse så stark att dess förmåga att stöka till det när den behandlades som skit förhandlades bort mot vår välfärdsstat. Mot denna välfärd, höga skatter som gynnade de allra flesta och offentlig sjukvård, kommunal skola etc. etc gav arbetarklassen friheten att strejka vid dåliga arbetsvillkor m.m.

Denna begränsning har fortsatt. Osäkra anställningar och lägre löner - just det arbetarklassen skulle undvika genom handskakningen med kapitalet där på saltsjö-bad är realitet. Möjlighet att vägra arbeta tills vilkoren blivit bättre är dock lika begränsat som dag 1 (om inte mer på grund av fackföreningarnas tendens att skita i att vara fackförening är rätt vanlig idag).

Det har börjat, pågått och fortsätter. Hur exakt det fortsätter bestämmer dock vi och vi behöver börja kräva igen. Trots att liberalerna lobbat för att separera ekonomin och marknaden från övriga samhället - där man påstått att marknaden är något okontrollerbart (och inte heller borde vara det) och inget som går att ändra har vi minst sagt något att säga till om de resurser vi skapat.

Dessa åtgärder, den resursfördelning som vi tvingade fram fick konsekvenser i lagstiftning, seder och principer i arbetsmarknaden och vårt välmående.

En av dessa resursfördelningar infördes i en tid av kris