När vårt kulturarv undandras oss
En vandringsfärd genom vårt kulturarv. I våra muséer hittar jag allt om det förflutna, det man kämpade för, det som betydde något. Ironiskt att just denna historia håller på att suddas ut och stängas in för en större del av befolkningen. Det vore som att vi som skapar dagens historia skulle få betala för att få se våra egna liv. Som att samtidens konstnärer och skapare av dagens kultur skulle behöva betala 50 år senare för att få ta del av den.
Det låter bisarrt när man uttrycker det så, eller hur? Förutom att skapare ska få ta del av sin egen produkt, så har vi även liknande tillgängliggörande princip med muséerna som med våra bibliotek. Människor innan oss har kämpat för detta och det är onekeligen en utveckling framåt när hela befolkningen får tillgång till böcker och kulturarv gratis. Det vittnar om en fin offentlighetsprincip som menar att alla, oavsett ekonomisk bakgrund har rätt till detta. Vi bekostar det gemensamt och kan gemensamt ta del av det. Alla dessa mötesplatser, alla våra offentliga rum skapades med medvetenhet och med förankring i ett folk som krävde tillgång. Varför?
Det hela har alltså två aspekter. Dels kan vi konstatera att om alla lever i enormt välstånd och inte ser det som en belastning på ekonomin att betala entréavgifter till muséer, bibliotek etc. så skulle det inte vara ett problem. Då skulle inte besökarsiffrorna sjunka med 1,5 miljoner färre besökare. Man ska betala för det man får brukar regeringen säga. Men vi har ju redan betalat för det! En skattesänkning som ger några hundralappar mer i fickan täcker inte på ett när alla avgiftshöjningar, zonindelning på kollektivtrafiken, entréavgifter etc. På ett besök så skulle den öka intäkten vara borta! Så ja, rent ekonomiskt så TJÄNAR jag på högre skatter. 200 kr mindre, men tillgång till gratis muséer och billigare kollektivtrafik. Det är inte meningen att alla vi som inte sitter med miljoner på banken ska gå till våra muséer tydligen.
För det andra så är det en principiell fråga om offentlighet. Om det som är allmänt, som alla har tillgång till oavsett bakgrund. Den ekonomiska bakgrunden går mycket i hand med kön och etnicitet - när man avgiftsbelägger muséerna stänger man i högre grad ute kvinnor och invandrare som i större utsträckning inte har råd att betala. Vi vill skapa miljöer och mötesplatser som är öppna. Mötesplatser som ALLA har tillgång till. Det finns ingen chans, hur man ens vänder och vrider på det, att den ökade privatsiseringen och avgiftssamhället är steg mot ett samhälle som är öppet för alla. Alla minskade besökare, all nedstängning av offentlig vård, alla höjda avgifter är inte utveckling eller effektivisering, det är bakåtsträveri. Sverige, som i moderna tider tävlar i kunksap håller på att avvecklas till att bli som på 20-talet där få privilegiade studerar, det råder en liten allmänbildning och ett vi har stort låglöneproletariat. Men jag får återkomma till det…
Ja det är intressant att när den borgerliga regeringen påstår att vi får mer pengar i plånboken efter skattesänkningar utgår det ifrån att vi inte konsumerar kultur. Vi belönas ekonomiskt av skattesänkningar endast om vi är kulturellt efterblivna tv-tittande moderatanhängare.