Socian

Nyamultikortnyteknologiskålderdärförskavibytaalltkommerblijättebra kostarintemycketSUSgårejattlitapå nukörvi!

Vad sa de nu? Nya multikort? Är det verkligen så bra som de säger?

När nya Konstfack som ligger på Telefonplan var klarbyggt var det en skräcksyn att se hur allt var totalt nedlåst. Till och med skolans egna studenter kunde ha svårt att komma in, plugga, hämta grejer, använda salar. Välkomna till utbildningsinstitutet. Stig in, titta aldrig bak. Och studerar du ej här - våga inte ens tänka tanken på att få beträda denna anstalt!

Skönt tänkte jag när jag hamnade i Stockholms Universitets “Södra Huset”, med öppna gångar mellan olika byggnader, ibland olåsta dörrar och en social miljö. Trots byggnadernas dåliga handikappsanpassning (som inte ska läggas i skymundan) trivdes jag i miljöerna. Fanns inga bänkar lediga kunde jag och mina kamrater ibland låna ett öppet klassrum. Välkommet, något som inte annars är självklart att man känner om man ser till ens klass-,kön-, och etniska bakgrund (nej alla som vill kan inte studera av en jävla massa orsaker för den som inte visste det).

Nej, inte den här gången heller! Universitet har sedan några dagar tillbaka infört det så kallade multikortet. Campuskorten är inte längre bibliotekskort och multikortet är här för att stanna, med utlåningskort till Stockholms universitetsbibliotek som första tillagda funktion. Förutom sakliga fel i utredningsrapporten på SU:s hemsida har det gått snabbt att låsa ner universitetet. Några mikrofoner blir stulna och vi har kortläsare med kodinläsning på varje dörr en månad senare. Jo tack, vi kan båda konstatera att det aldrig handlade om stulna föremål. Inte är det effektivt heller, projektet kostar en jädrans massa pengar. Frågan är egentligen varför universitetet ser ett behov av att ha avancerade låssystem på dörrar och identifikation av studenter. För att “vissa grupper” inte ska komma in?

Våra stadsmiljöer, oavsett om det gäller offentliga gator, parker, byggnader eller andra öppna statliga platser frodas av stor genomströmning av olika sorters människor med olika former av socioekonomisk bakgrund. För den som har råd att betala, den välbetalada övre medelklassen och överklassen är det inget problem att områden stängs ner och sätts stängsel för eller avgiftbeläggs. Med sina sedlar kommer de in i de nu mer homogena områden där de kan umgås i fred, något som snarare är eftersträvat om man ska se på det ur de få, mest välbärgades, perspektiv.

Detta i relation till den snedrekrytering som fortfarande pågår i våra universitet och högskolor visar oss ett samband mellan att låsa in våra offentliga rum och vilken samhällsklass som hamnar bakom dörren. Även om ett universitet “är öppet” för dess studenter oavsett om vi låser salarna eller inte ser vi övergången ifrån öppet till stängt. Välkommet till uteslutande. Offentligt till privat.

Det är skrämmande och förhoppningsvis är det möjligt att stoppa projektet innan det gått alltför långt. Som tur är finns det en studentkår på Stockholms Universitet som bevakar studenternas intresse jävligt aktivt.